Gårdagens julefrid har ersatts av ett nutida fenomen ­ julestrid!
Denna märker man starkt av när man är ute och julhandlar, har plockat ihop varorna i sin korg och ställs inför den vanliga frågan: Vilken kassa? I den ena kassan står två i kö, båda med några få varor i korgen. I den andra kassan står tjugotre, de flesta med fullpackade vagnar.
Självklart tar man ett snabbt beslut och ställer sig i den första kön, bakom den andra kunden, tänkande att detta kommer att gå som ett swisch ... Innan man hunnit tänka tanken till slut har kön vid den andra kassan drastiskt minskat, kassörskan är en av Sveriges snabbaste, hon betar av den ena kunden efter den andra med blixtens hastighet.
Vad händer då i ²min² kassa? Jo, där sitter en för dagen helt färsk kassörska som slår fel på kassa-apparaten, inte kommer ihåg hur man hanterar kundkort, inte kan några priser utantill osv.
Kunden framför mej tänker betala med kundkort för första gången, vet inte hur det går till, slår fel på kundnumret, blir stirrig och vill betala kontant i stället, hittar inte pengar så det räcker, blir ännu mer nervös och halvt gråtfärdig, medan kassörskan ser ut att önska att hon valt ett annat yrke.
Kunden hittar till slut portmonnän, envisas med att betala med småpengar ²för det är så tungt att bära omkring², blir av kassörskan tillsagd att stoppa pengarna i en särskild apparat som står fullständigt idiotiskt placerad på fel sida av kassan.
Detta innebär att hela den långa kö som hunnit bildas efter mig, får backa för att kunden ska komma åt apparaten. Denna finurliga uppfinning tar bara ett mynt i taget, så instoppet tar en evig tid.
Den första köns sista kund står nu jämsides med mej, går snabbt förbi, stoppar varorna i kassen, går ut, åker hem och börjar klä julgranen eller koka julskinkan, medan jag står kvar i min stillastående kö med stressmigränen dunkande innanför pannbenet.
En migrän som inte blir bättre av att det ylar nån hemsk julsång ur högtalarna, en julsång som bara överröstas av alla bärbara telefoner som ringer med olika signaler och melodier tills man känner för att bara ställa sig och gallskrika hysteriskt.
I detta läge undrar man: Vart tog julefriden vägen?