För mig har traditionerna sedan länge försvunnit. Än så länge är det bara elljusstaken som lyser upp i ett fönster. Men dottern kommer hit på juldagen för ett snabbt besök och till dess ska jag lägga på en julduk. Ett och annat levande ljus blir det också.

Men traditioner har jag upplevt. När vi bodde i Örebro åkte familjen varje julafton ut till Petterssons i Närkes Täby utanför stan. Gunnar, denne hedersman, släpade alltid ut farsan på harjakt. Men sedan vidtog julmaten med allt som hör till från skinka och dopp i gryta till hemlagad sillsallad och annat som jag nu glömt. Efter maten tog sig Gunnar något starkt och så frågade han farsan om de skulle spela schack.

Det ville han egentligen inte men för att hålla god min svarade han varje julafton ja på den frågan. Varför han inte ville spela är lätt förståeligt. Spelet började med att pjäserna ställdes upp och sedan ställde Gunnar nästa fråga: ”Vilken ruta vill du bli schack matt på?”

Farsan pekade slumpvis på någon och så drev Gunnar spelet så att farsans kung alltid hamnade på den utpekade rutan där han mycket riktigt blev schack matt. Gunnar triumferade och farsan blev återhållsamt förbannad. Ilskan tog han ut i bilen när vi åkte hem. Han gillade inte att bli, som han sade, förnedrad varje år. Vi ungar tyckte det var skitkul och trimmade i vår tur farsan att han väl fick träna under kommande år.

Tids nog upphörde dessa traditioner när Gunnar blev sjuk och så småningom avled. Nu har vi ingen kontakt med den familjen. Jo, jag tror att bror min har någon sporadisk kontakt med Gunnars dotter. Jag tror att han i alla fall vet var hon bor.

Hos Petterssons hade vi kul. De bodde ju på landet och jag minns en gång när vi var ute och busade. Vi fyllde innerslangen på ett traktordäck med gas, rullade ut det på en åker, dränkte en trasa med bensin som vi lindade runt slangen och sprang för livet. Vilka smällar det blev! Och vad skäll vi fick när föräldrarna fick reda på det! Förmodligen förtjänade vi det, men spänningen gjorde utskällningarna väl värda.