Min farmor blev bestulen igår.
Ni känner min farmor, Lisa i Kalmar, världens sötaste och bästa farmor på 88 år! Hon bor i en liten lägenhet i Kalmar, ensam.
Igår ringde det på hennes dörr. Det var någon som skulle till grannen eller liknande, men grannen var inte hemma så skulle hon kunna komma in och låna papper och penna och skriva en lapp? Jo, det gick ju bra. Och var inte vädret fint och hur var utsikten från köket? Farmor och kvinnan pratade en del ... trevligt.
När kvinnan gått upptäckte farmor att fler människor varit inne i lägenheten. Kollat varje låda, varje skåp i både rummet och sovrummet. De hade stulit hennes pengar, hennes smycken. Hennes guldklocka. Hennes pärlhalsband. Saker som är minnen för henne!
Tydligen var hon inte ensam om att bli utsatt för detta. Det är en liga på tre kvinnor, sade polisen. Och fem äldre hade de tydligen hunnit med igår.
Jag förstår inte hur någon kan vara så fräck, att bryta sig in i en gammal människas hus och stjäla minnen och värdesaker mitt på ljusa dagen, medan någon uppehåller honom/henne!
Människosläktet är ruttet ... i alla fall de som gjorde detta! Man har hört talas om att sådant här kan hända, men inte tror man att det ska hända de som finns nära en. Nu har det hänt farmor, och jag känner mig mordisk. Jag vill att de ska straffas, lida ...
För man gör inte så. Man utnyttjar inte gamla människor på det sättet! Man behandlar inte människor så! Och att stjäla sådär ... hur kan det ge någon glädje? Jag skulle aldrig kunna göra det! Pengarna skulle inte skänka mig någon glädje!
Ett rent samvete leder till lycka, tror jag.
Kanske bra. För de där människorna förtjänar inte lycka!